Fenix

Kärlek finner man i glaset

och vänners blöta andetag.

På Dionysos gästabud,

bland liv och frälst behag.

Här bälgar jag min mening

med skratt och glada vrål,

gal och utför piruetter,

dricker varje ljuvlig skål!

Jag resa så mot dimmans land

och tåget gå mot ändstation.

Det slutet stavas kväkarsång

samt rännstensrotation.

Från eldens varma lidelse

syns snart blott smutsig aska.

Framstupa grunnas stilla då:

"Var lade jag min flaska?"