Vi sitta som turister
på bussen upp till fjälls.
Det bråkas med vår guide,
det klagas och det gnälls:
Vi har betalat pengar
och dyrt var det så säg!
Idag så skall du serva,
nu är du vår lakej.
Vägen den är trådsmal.
Chauffören kör för fort.
Alla äter fett och socker,
tar en massa kort.
Vi komma till en hage
där lam och tackor stå
men vägen slingrar uppåt
och bussen likaså.
Snart ser jag ner på hägnet
från tjogvis utav meter
och höjden blir nu kännbar,
denna oerhörda eter!
Jag tänka så på tomheten
och svindeln suger tag
i magen och i huvudet.
Snart så svimmar jag!
För att stilla all min oro
om vad som ske härnäst
jag rådfråga mitt samvete
(det brukar veta bäst):
Vad sker om bussen rasar,
om vi inte målet når?
Åh, får jag som svar.
Då dör enbart några får.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar