En sommarnattsdans

Det var fest uti logen 

och av de som var där

sågs en dam, en charmör 

och en man med gevär.

Där var öl, vin och sprit, 

där var glädje och sång

och snart dansa de fint 

utan stopp och förfång.

Men tyst stod den vänaste 

damen att få.

Hennes hår som av guld 

och två ögon så blå.

Det var Britta-Marie 

som nu trånade tyst

efter dansens förtjusning 

och en man vid sin byst.

Hennes make den barske 

storjägaren Klas

hade avrått från dans

med sin röst full av bas:

”Jag vet hur di tänker 

dessa gossarna små.

Om du rör någon ann 

slår jag dig gul och blå!”

Så stod hon i hörnet 

utan glädje och dans

Men när Klas gick på dass 

såg charmören sin chans

Han tog sats ur en flaska 

av pondus och charm

snart bjöd så Dan-Johan 

sitt mål till sin arm.

”Du är vacker som solen,” 

sjöng vår charmör.

”Du är vän som en blomma

med bröst som berör.”

”Tack du, Dan-Johan,” 

sade Britta-Marie.

”Men min make är här 

och tål ej svärmeri.”

”Tänk ej på sorg, 

blott på lust och behag.

Lev nu för stunden 

och varma famntag.”

Efter tvekan och tanke 

den okyssta sa:

”Om vi snabbar oss på 

skall en dans nog gå bra.”

Så med klackar i taket 

drömde paret sig bort

men med glädje och dans 

verkar minnet bli kort.

Snart small det i luften 

från ett jägargevär

som bröt all förtrollning 

från dansens chimär.

Vid dassen stod Klas

med fasa och sky

och fyllde upp bössan 

med en ny laddning bly.

”Va e nu då detta 

lilla Britta-Marie,

förbjöd jag dig ej 

från sånt danssvineri?”

Det tystna på logen, 

all glädje försvann

med folket i flykt 

från en jägartyrann.

Ja, Klas han var bitter 

och helt utan sans

för dans hade jägaren 

nolltolerans.

Det blev slagsmål en stund 

med ensidig smäll

ty Dan-Johans chans 

var ej knappast reell.

Till den okysstas klagan 

han snart flög sin kos

med blåslagna ögon 

och en näsa av mos.

Sin vanvettiga blick 

vände våldsmannen nu

med mord i sitt sinne 

mot sin dansanta fru.

Men i strupen på jägaren 

fastna ett vrål

då han stirrade in 

i en pipa av stål.

”Va e det du gör, 

kära Britta-Marie?”

”Ikväll Jägar-Klas 

har jag dansat mig fri.”

Med dunder och brak 

tog så logdansen slut

av sed som sig bör 

med slagsmål och skjut.