Atatürk Havalimani

Jag gladde mig på turen
med planets whiskyskål,
men min vecka uti turkland
blev en resa utan mål.
Sådant önskar jag ej någon, om nu dessa ord kan tros
    -Deporteringsblues

Skorna är för trånga
och kläderna för få.
Vi fryser och vi svälter
det är fan så man kan må.
Å allt vi har att dricka är gammal äppeljuice
    -Deporteringsblues

Munnen smakar svavel
och kroppen stinker så
att vanligt folk de fly bort
från vår deporteringsvrå.
På den flygplats gudar glömde; där lyckan flög sin kos
    -Deporteringsblues

I sömnen skriker barnen
på bänkar utav stål.
En ryska skriker med dom
i slaviskt klagomål.
Vi sitta så i limbo och i tragikomiskt mos
    -Deporteringsblues

Jag ylar i mitt sinne.
Jag tyar inte mer.
Jag lägger mig på golvet,
ögonlocken faller ner.
Då brummar det förbi en städmaskinsmatros
    -Deporteringsblues

Vuxenresan

Släng bort dina tankar och drömmar,
tag ett lån till ditt egna Versailles.
Sätt dig i båten och lyssna
på den sång som går 'Arbeit macht frei'.

På bussen mellan Göteborg och Oslo

Herr tullman, herr tullman!

Låt mig nu förbi.

Jag ser väl ganska snäll ut

och värd att springa fri?

Herr tullman, herr tullman!

Släpp all tullmani

Vad gör ni med min väska

och allt som finns däri?

Herr tullman, herr tullman!

Den där är icke min.

Jag lovar dig herr tullman

den måste smugglats in.

Herr tullman, herr tullman!

Var god och lös min arm.

Jag lovar att jag lyssnar

med ånger i min barm.

Herr tullman, herr tullman!

Såhär är så det är.

Jag måste blivit lurad,

jag lovar och jag svär.

Herr tullman, herr tullman!

snälla, lyss på mig.

Om du behöver pengar

så har jag det till dig.

Herr tullman, herr tullman!

På Gud, det var ett skämt.

Här mutas inte någon

det menar jag bestämt!

Herr tullman, herr tullman!

Nu har jag inget kvar.

Du tog allting jag ägde,

du skrapade mig bar.

Herr tullman, herr tullman!

Vi säger väl som så,

att jag min skärseld lidit

och att jag nu får gå?

Minimax

Tänk först på den sjukaste världsanarki

och hur det nu vore att leva däri.

Blir det krig emot allt,

levs det ensamt och kallt,

blir det endast i gropen man kan vara fri?

Tänk sedan på liv i en mardrömsstat,

hur det vore format i sådant format.

blir tankar illdåd,

under härskarens nåd,

blir du tvingad till mord och till hat?

Tänk länge och väl:

solitär eller träl?

Vilken yttersta gräns väljer du?

Klockan tre

I en storm tar man den hamn man får

så länge den hamnen kärlek förmår.

Är du rund som en boll,

har du charm som ett troll,

har du stockar till lår,

fullt av löss i ditt hår,

har du två skeva tänder i munhålan din

skall nog spriten få dig att bli min.

Den stora kostymfesten

Präst skruda om till politiker

Knekt byter plats med bankir,

i ett utropat styre för folket

men träldomens kedjor förblir.

Ännu klappar djävulen takten

i sången om framtidens lov

och se det står många i kören

fast klangen i psalmen är dov.

Vi leva så fortsatt i tider

där tvångslöshet lystra till hat.

ja, så kan det gå kära vänner

när en Gud ömsar skinn till en stat.

En sommarnattsdans

Det var fest uti logen 

och av de som var där

sågs en dam, en charmör 

och en man med gevär.

Där var öl, vin och sprit, 

där var glädje och sång

och snart dansa de fint 

utan stopp och förfång.

Men tyst stod den vänaste 

damen att få.

Hennes hår som av guld 

och två ögon så blå.

Det var Britta-Marie 

som nu trånade tyst

efter dansens förtjusning 

och en man vid sin byst.

Hennes make den barske 

storjägaren Klas

hade avrått från dans

med sin röst full av bas:

”Jag vet hur di tänker 

dessa gossarna små.

Om du rör någon ann 

slår jag dig gul och blå!”

Så stod hon i hörnet 

utan glädje och dans

Men när Klas gick på dass 

såg charmören sin chans

Han tog sats ur en flaska 

av pondus och charm

snart bjöd så Dan-Johan 

sitt mål till sin arm.

”Du är vacker som solen,” 

sjöng vår charmör.

”Du är vän som en blomma

med bröst som berör.”

”Tack du, Dan-Johan,” 

sade Britta-Marie.

”Men min make är här 

och tål ej svärmeri.”

”Tänk ej på sorg, 

blott på lust och behag.

Lev nu för stunden 

och varma famntag.”

Efter tvekan och tanke 

den okyssta sa:

”Om vi snabbar oss på 

skall en dans nog gå bra.”

Så med klackar i taket 

drömde paret sig bort

men med glädje och dans 

verkar minnet bli kort.

Snart small det i luften 

från ett jägargevär

som bröt all förtrollning 

från dansens chimär.

Vid dassen stod Klas

med fasa och sky

och fyllde upp bössan 

med en ny laddning bly.

”Va e nu då detta 

lilla Britta-Marie,

förbjöd jag dig ej 

från sånt danssvineri?”

Det tystna på logen, 

all glädje försvann

med folket i flykt 

från en jägartyrann.

Ja, Klas han var bitter 

och helt utan sans

för dans hade jägaren 

nolltolerans.

Det blev slagsmål en stund 

med ensidig smäll

ty Dan-Johans chans 

var ej knappast reell.

Till den okysstas klagan 

han snart flög sin kos

med blåslagna ögon 

och en näsa av mos.

Sin vanvettiga blick 

vände våldsmannen nu

med mord i sitt sinne 

mot sin dansanta fru.

Men i strupen på jägaren 

fastna ett vrål

då han stirrade in 

i en pipa av stål.

”Va e det du gör, 

kära Britta-Marie?”

”Ikväll Jägar-Klas 

har jag dansat mig fri.”

Med dunder och brak 

tog så logdansen slut

av sed som sig bör 

med slagsmål och skjut.