Den stora kostymfesten

Präst skruda om till politiker

Knekt byter plats med bankir,

i ett utropat styre för folket

men träldomens kedjor förblir.

Ännu klappar djävulen takten

i sången om framtidens lov

och se det står många i kören

fast klangen i psalmen är dov.

Vi leva så fortsatt i tider

där tvångslöshet lystra till hat.

ja, så kan det gå kära vänner

när en Gud ömsar skinn till en stat.

En sommarnattsdans

Det var fest uti logen 

och av de som var där

sågs en dam, en charmör 

och en man med gevär.

Där var öl, vin och sprit, 

där var glädje och sång

och snart dansa de fint 

utan stopp och förfång.

Men tyst stod den vänaste 

damen att få.

Hennes hår som av guld 

och två ögon så blå.

Det var Britta-Marie 

som nu trånade tyst

efter dansens förtjusning 

och en man vid sin byst.

Hennes make den barske 

storjägaren Klas

hade avrått från dans

med sin röst full av bas:

”Jag vet hur di tänker 

dessa gossarna små.

Om du rör någon ann 

slår jag dig gul och blå!”

Så stod hon i hörnet 

utan glädje och dans

Men när Klas gick på dass 

såg charmören sin chans

Han tog sats ur en flaska 

av pondus och charm

snart bjöd så Dan-Johan 

sitt mål till sin arm.

”Du är vacker som solen,” 

sjöng vår charmör.

”Du är vän som en blomma

med bröst som berör.”

”Tack du, Dan-Johan,” 

sade Britta-Marie.

”Men min make är här 

och tål ej svärmeri.”

”Tänk ej på sorg, 

blott på lust och behag.

Lev nu för stunden 

och varma famntag.”

Efter tvekan och tanke 

den okyssta sa:

”Om vi snabbar oss på 

skall en dans nog gå bra.”

Så med klackar i taket 

drömde paret sig bort

men med glädje och dans 

verkar minnet bli kort.

Snart small det i luften 

från ett jägargevär

som bröt all förtrollning 

från dansens chimär.

Vid dassen stod Klas

med fasa och sky

och fyllde upp bössan 

med en ny laddning bly.

”Va e nu då detta 

lilla Britta-Marie,

förbjöd jag dig ej 

från sånt danssvineri?”

Det tystna på logen, 

all glädje försvann

med folket i flykt 

från en jägartyrann.

Ja, Klas han var bitter 

och helt utan sans

för dans hade jägaren 

nolltolerans.

Det blev slagsmål en stund 

med ensidig smäll

ty Dan-Johans chans 

var ej knappast reell.

Till den okysstas klagan 

han snart flög sin kos

med blåslagna ögon 

och en näsa av mos.

Sin vanvettiga blick 

vände våldsmannen nu

med mord i sitt sinne 

mot sin dansanta fru.

Men i strupen på jägaren 

fastna ett vrål

då han stirrade in 

i en pipa av stål.

”Va e det du gör, 

kära Britta-Marie?”

”Ikväll Jägar-Klas 

har jag dansat mig fri.”

Med dunder och brak 

tog så logdansen slut

av sed som sig bör 

med slagsmål och skjut.

Vaggvisa för flickan som gick och lade sig i soluppgången

God natt min skatt, sov så gott

låt sömnen ta ditt sinne.

Morgondagen blir nog svår

men tröstfullt utan minne.

Glöm allt bråk och klibbigt hår

förgät maten på din byst.

I säng med smink och stövlar på

du som alkoholen kysst.

Lyss ej till ansvarskänslan

nej, låt den ej förmana.

Så slappna av och slumra sött

i gammal trogen vana.

Jag skall strax med dig flyga

i dröm när dagen gry.

Snart ligger vi tillsammans

jag skall bara gå och spy.

Sommarrealisten

Det våras, kära broder!

Kan du höra fågelsången?

Snart så rymmer knoppen

som vintern hårt höll fången.

Nu skönjas årets värme

och grodors hopp runt stången.

Det doftar av förtröstan

i den våta vårbetongen.

Ja, snart så är den här

den sköna snabbsäsongen.

Jag hoppas den blir molnfri

och att dagen blir en lång en.

Fy fan vad det är synd om mig

Tomma ögon

slitet kött

tinnitus

och hoppet stött

Sår på handen

tinnings dunk

andedräkt

och ångestlunk

Ack, Lasaros

förklara

hur undgå

denna mara!?

Vem frälsa mig

ur döden?

En treo?

Vätskeflöden?

Tankar om livet

Jag tror ej på objektiv sanning

att en enda man kan ha rätt

Den mening som finnes för någon

har bordsgrannen snarast förlett.

Jag tror våra liv är unika

att döden den är absolut

Att chansen vi fått vid sin ände

likt ljus i en storm blåses ut

Jag tror att den tid som vi lovats

av barnen snart glömmes bort

Att ett ögonblick är allt vi äger

och att detta är relativt kort

Men jag vet att jag med dig vill dela

hela min mening och chans

Mitt i den eld som oss bränner

i ett ögonblick någonstans

Semesterdöden på Kreta

Vi sitta som turister

på bussen upp till fjälls.

Det bråkas med vår guide,

det klagas och det gnälls:

Vi har betalat pengar

och dyrt var det så säg!

Idag så skall du serva,

nu är du vår lakej.

Vägen den är trådsmal.

Chauffören kör för fort.

Alla äter fett och socker,

tar en massa kort.

Vi komma till en hage

där lam och tackor stå

men vägen slingrar uppåt

och bussen likaså.

Snart ser jag ner på hägnet

från tjogvis utav meter

och höjden blir nu kännbar,

denna oerhörda eter!

Jag tänka så på tomheten

och svindeln suger tag

i magen och i huvudet.

Snart så svimmar jag!

För att stilla all min oro

om vad som ske härnäst

jag rådfråga mitt samvete

(det brukar veta bäst):

Vad sker om bussen rasar,

om vi inte målet når?

Åh, får jag som svar.

Då dör enbart några får.